M/S SANDSKÄR - Före 1984

Båten byggdes av AB Fisksätra Motorbåtsvarv för Stockholm Taxi- och sightseeingbåtstrafik 1950. Båten fick namnet MARITANA II. Båten byggdes av mahogny på järnspant och mätte 17,25 x 4,06 meter med ett djupgående på 1,2 meter.

1964 såldes båten till Forsman Sightseeing AB i Stockholm och döptes om till FORSMAN 7

1983 såldes båten till Tourist Sightseeing AB i Stockholm och fick namnet BELLMAN 2. Båten var utrustad med en Scaniamotor på 153 Hk med rak propelleraxel och var klassad för 116 passagerare.

1984 såldes båten till Karl-Erik "Kalle" Söderholm, Seskarö Sightseeing.

Information från Skärgårdsbåtar.se  

M/S SANDSKÄR - Seskarö Sightseeing 1984 - 1992

Kalle och en maskinist från Finland körde upp båten från Stock-holm till Seskarö försommaren 1984. Resan till Seskarö blev inte någon lusttur, det var kallt och båten saknade helt värme, ett bränslefilter stockade igen vid Hornslandet och tät dimma mötte dem vid Härnösand. Efter en del hamnbesök i bl.a. Härnösand, Norrbyskär och Ratan var de slutligen hemma i sin blivande hemmahamn Seskarö.

Båten byggdes för kortare sightseeingturer i Stockholms skärgård och saknade kök, bord och annat som behövs för servering. Det blev en hel del jobb med att få båten i det skick Kalle planerat, varannan bänkrad vändes och ett bord placerades mellan dem, ett mindre pentry med spis och kylskåp byggdes och en extra generator monterades in. Båten försågs också med en värmeanläggning. De sista bänkraderna togs bort, ett ett soldäck ordnades i aktern och båten målades vit. Båten var ursprungligen klassad för 116 passagerare, efter ombyggnaden minskade det till 72 passagerare.

Den 17:e juni 1984 var det dags för den första resan som startade vid Leppiniemikajen på Seskarö gick, via Cementkajen i Haparanda, ut till Sandskär. Ombord fanns ett 50-tal specialinbjudna gäster bl.a. Kommunalrådet i Haparanda Gunnar Rannestig, turistfolk från Haparanda, Kalix och Övertorneå kommun och en del pressfolk. Framme vid Sandskär var det dags att ge båten BELLMAN 2 ett mer passande namn,

"Jag döper dig till SANDSKÄR. Må lyckan följa dig på dina färder i vår underbara skärgård" sa dopförrättaren Rannestig. Champagnen flödade både i glasen och över båten. Kommunalrådet som tidigare var skeptisk till båtturer i skärgården var lyrisk när han beskrev möjligheterna båten gav både invånare i Kommunen och turister att komma ut och se den vackra skärgården. Både Haparanda och Kalix kommun hade tecknat sig för resor, Haparanda för två år och Kalix för ett år. Under resan bjöds det både på förtäring och musik.

På resan hem var stämningen glad och munter då en liten grynna strax utanför Puuko störde färden. Eftersom båten var byggd med en lång köl som skyddade både skrov och propeller var den enda skadan att plattjärnet under kölen delvis lossnade. Båten blev fast ett tag men genom att alla passagerare gick över på en sida kom hon loss och kunde fortsätta resan, någon fara för passagerare eller båt var det aldrig eftersom farten vid grundstötningen var låg.

 
MS SANDSKÄR 1984-06-17 vid fiskehamnen på Sandskär   För musiken stod Sten-Olov Fält, Jean Johannessen, Bengt Blom och Kalle
Wikström. På bilden syns också Tage Blombäck stämma in i sången

Vid midsommarhelgen 1984 var det dags för premiärtur med betalande gäster. Tre resmål erbjöds, Sandskär, Malören och Torne-Furö. Resorna till Sandskär och Malören avgick från Leppiniemikajen på Seskarö och resan ut till Torne-Furö från Cementkajen i Haparanda. Resten av säsongen blev det ett 40-tal resor i Haparanda och Kalix skärgård. Intresset var stort och cirka 2000 personer tog chansen att se skärgården med MS SANDSKÄR. Utöver de resor Haparanda och Kalix Kommun hade bokat anordnade Seskarö Sightseeing att antal resor under sommaren och hösten. Skepparen Karl-Erik Söderholm var i stort sett nöjd med den första säsongen men hoppades att intresset skulle vara ännu större kommande säsonger.

SandskärUnder den första säsongen framkom en del problem med av- och påstigningen av passagerare. Det var svårt att lägga till vid Leppiniemi-kajen under högsäsong när det kunde ligga ett 20-tal fritidsbåtar där. Karl-Erik föreslog till kommunen att det skulle reserveras plats längs den brygga som tullverket disponerat, då skulle passagerarna kunna utnyttja dörren till styrhytten på babordssida för av- och påstigning. Vid Sandskär ville de flesta besöka fiskebyn med kapellet, eftersom det inte fanns en lämplig brygga där var man tvungen att lägga till vid stenpiren och passagerarna fick gå i land med en stege i fören. Förslaget till kommun från Karl-Erik var att lägga ut en flytbrygga så att sidodörren kunde användas där. Alternativet var att lägga till i Norra Hamnen men då var det en fem kilometers promenad till fiskebyn. Vidare behövdes det landgångar med räcken på Cementkajen i Haparanda, Leppiniemikajen och på Sandskär.

Inför säsongsstarten 1985 bjöd Seskarö Sightseeing, Seskarö Wärdshus och Seskarö Camping på en PR-resa den 11:e juni. Med på båten fanns folk från kommunen och turistbranschen. I strålande solsken avgick M/S SANDSKÄR från Leppiniemikajen ut i skärgården. Kalle hoppades naturligtvis att denna andra säsong skulle bli lika bra eller bättre än året innan.

Avtalet som tecknats 1984 med Haparanda och Kalix kommun var tvåårigt så det var bokat ett antal resor under 1985 men de var bara fem resor vardera för kommunerna. Till Karl-Eriks besvikelse var beläggning på de resorna väldigt låg, Även på de övriga turer som anordnades var det dåligt med passagerare. Totalt under 1985 blev det inte fler passagerare än cirka 500 personer som ville se skärgården. Till viss del berodde det svala intresset för båtresorna på det dåliga vädret under juli, ett flertal resor fick ställas in beroende på hårda vindar. En annan bidragande orsak till passagerartappet var bristen på marknadsföring av resorna från kommunens sida. Ett exempel på det var att lärarna i Haparandas skolor inte kände till M/S SANDSKÄR utan bokade en finsk båt för sina resor med skolklasser till Sandskär.

Under vintern 1985-1986 byggde Kalle en ny styrhytt, båten fick ett modernare utseende och arbetsmiljön för skepparen betydligt bättre. Hytten byggdes i Nikkala av glasfiberväv på en stomme av frigolit.

Under hela juli 1986 hade Haparanda Kommun bokat badresor varje måndag-fredag från Haparanda till Torne-Furö via Hanhinkari. Trots fint sommarväder var intresset svalt, oftast var det bara 5-6 personer med på de resorna. Med så få resenärer var det en ren förlust att köra men eftersom Haparanda Kommun bokat turerna så var det kommunen som stod för kostnaden. Under helgerna anordnade Seskarö Sightseeing AB resor till Sandskär, Malören och andra destinationer om kunderna så önskade det. Det mesta skräddarsyddes efter kundens önskemål, ville kunden ha musikalisk underhållning på resan anlitades musiker för det. Var kunden intresserad av historiska skildringar av skärgården anlitades Olof Hederyd eller Eric Rothfjell som med sina stora historiska kunskaper berättade om skärgården. Intresset för de resorna var betydligt större än badresorna.

Ett säkert kort var resorna till kyrksöndagarna ute på Sandskär och Malören. Kyrkresan till Sandskär som Nedertorneå-Haparanda församling ordnade var ofta fullbokad flera veckor i förväg. Söndagen den 29:e juni 1986 var båten när den avgick från Leppiniemikajen mot Sandskär.

Den 29:e juli 1986 var M/S SANDSKÄR bokad av ett bröllopssällskap, den resan blev säkert ett roligt minne från deras bröllop. På väg tillbaka till cementkajen i Haparanda råkade båten köra över en dåligt utmärkt ryssja sydost om Torne-Furö och propellern trasslade in sig i nätmaskorna och blev fast där. Kustbevakningen fick rycka ut och hjälpa till. Efter ett par timmas slit lyckades Kalle tillsammans med de tre kustbevakarna få loss båten från ryssjan men näten satt fortfarande intrasslade i propellern så Kustbevakningen fick dra in M/S SANDSKÄR till Haparanda Hamn. Vädret var bra och någon fara var det aldrig så både Kalle och bröllopsgästerna tog det hela med ro men gästerna fick åka sista biten från Nikkala in till Haparanda med Anders Tapani som fick göra en blixtutryckning med sin buss.

I februari 1987 lade Seskarö Sightseeing in ett anbud för trafiken kommande sommar men Fritidsnämnden i Haparanda Kommun tyckte att det var för dåligt intresse för badresorna och beslutade att inte anta anbudet. de ville satsa pengarna på andra turistprojekt. Kalle ansåg att anledningen till det svala intresset för båtresorna berodde på dålig marknadsföring från Kommunens sida men de slog i från sig och sa bl.a. att de inte kunde tvinga folk ut i skärgården. De dagliga resorna från Haparanda var viktiga för rederiet och utan dem var Kalle osäker på om det var lönt att fortsätta med verksamheten. Ärendet gick vidare till Kommunstyrelsen som insåg värdet av båttrafiken och ändrade Fritidsnämndens avslag och rekommenderade Kommunfullmäktige att anta anbudet från Seskarö Sightseeing och fortsätta med skärgårdsresorna från Haparanda och så blev fullmäktiges beslut. Kommunfullmäktige avslog däremot förslaget om att sätta upp skyltar med information om badturerna. Inför 1987 hade Kalle nu klart med resorna åt Haparanda Kommun, ett antal resor i Kalix och turer från Seskarö till Sandskär.

Det var trots allt beställningstrafiken som skulle ge de nödvändiga inkomsterna för att göra rederiet lönsamt. Det blev en hel del resor, i bland med lite udda gäster som resan den 22:a juni 1987 då sex kineser var ut till Malören för att studera vindkraftverket där. Om det blev någon licenstillverkning i Kina är en annan historia men kineserna var mycket nöjda med resan och fascinerade av det norrbottniska skärgården.

I juli 1987 bjöd Kalle ut turistnäringsfolk i Haparanda och Torneå på en tur i skärgården där de fick se den fina skärgården och studera fiskare som vittjade sina ryssjor. Med på turen var också tre västtyska tekniker som jobbade på Outokumpu. Tyskarna var mycket nöjda med båtturen och sa att det var det bästa de upplevt sen de kom upp till Torneå.

Inför säsongen 1988 gjordes ytterligare en stor förbättring. M/S Sandskär var vid köpet utrustad med en Scania motor på 153 Hk med en lång rak propelleraxel med trycklager mitt i båten. Motorn och axeln gav både buller och vibrationer i salongen så Kalle bytte den till en Volvo AQD41 på 200 Hk. Propelleraxeln byttes till ett inudrev. Med motorn placerad i aktern blev det betydligt behagligare i salongen. Efter motorbytet blev båten mer svårstyrd så Kalle monterade in en Säffle 2 hydraulisk styrmaskin som löste problemet.

I juni 1988 bokades M/S SANDSKÄR för en lite udda kyrkfärd från Säivis till Björkö Kyrka. Resan ordnades för att hedra minnet av de drygt 20 Säivisbor som drunknade när deras kyrkbåt gick under midsommarafton 1818 på färd från Säivis till Björkö Kyrka. Den här gången, 170 år senare gick det betydligt bättre, i strålande väder gick färden från Säivis till Torneå utan problem.

I mars 1989 beslutade Haparanda Kommun tillsammans med Torneå att teckna ett fem års avtal med Seskarö Sightseeing för dagliga turer ut till Torneå-Furö fem veckor under sommaren. Avtalet tecknades genom, den av Haparanda och Torneå samägda organisationen, Provincia Bothniensis. Genom detta avtal fick Kalle rättighet att bedriva trafik i Finland. De dagliga turerna avgick från Torneå via Haparanda ut till Torne-Furö. En nyhet var också ett antal kvällskryssningar till Kemi.

När Kalle summerade säsongen 1989 var han glad, under året hade M/S SANDSKÄR haft över 5000 betalande passagerare. En sak som han var speciellt nöjd över var att han kommit in på den finska marknaden. Det hade tidigare varit i princip omöjligt för en svensk båt att få körtillstånd i Torneå men avtalet Provincia Bothniensis gjorde det nu möjligt. En annan sak som Kalle glädje sig åt var det ökande samarbetet med bussbolagen. En stor del av beställningstrafiken det året var genom samarbeten med olika bussbolag.

Även 1990 var ett bra år med många passagerare men när Kalle i slutet på året summerade året avslöjade han att det var dags att ta nästa steg i rederibranschen. En bidragande orsak var den nya turistmomsen på 25% som skulle belasta verksamheten hårt. Exakt vilka planer Kalle hade sa han inte men han avslöjade att de skulle satsa mer på chartertrafik där det behövdes en större båt för att göra det möjligt att t.ex. ha ett litet dansgolv för de som önskade det.

I februari 1991 avslöjade Kalle att han köpt båten M/S MYSING som gått i skärgårdstrafik i Stockholms skärgård. Båten var 27 meter lång och sex meter bred. Båten var klassad för 175 passagerare och hade två salonger, bar och taxfreeshop och passade perfekt för Kalles planer för framtiden, femtimmars resor mellan Luleå och Kemi, veckslutsturer med skräddarsydda aktiviteter och som dansrestaurang på kvällsutflykter. I slutet på maj 1991 anlände båten som nu var omdöpt till MS LAPONIA Af Seskarö till hemmahamnen på Seskarö.

Det blev ytterligare en säsong för M/S SANDSKÄR i Kalles regi. Nu hade rederiet två båtar och anlitade Kenneth Hermansson från Seskarö som skeppare på M/S SANDSKÄR. Trafiken 1991 blev som tidigare enligt det avtal Kalle hade med Haparanda, Torneå och Kalix Kommun och en del beställningstrafik.

M/S SANDSKÄR ligger vid cementkajen och väntar på badgäster men som så många dagar tidigare under åren var det ganska glest med badgäster på kajen, Hösten 1991 var sista gången Kalle parkerade M/S SANDSKÄR i Marinan i Båtskärsnäs för vintervila.

M/S SANDSKÄR - Efter 1991

BörjeKalix Kommun hade insett att skärgårdstrafik var viktigt för turismen och ville också utveckla verksamheten på Vassholmen och campingen. Det enda sätt att ta sig ut till Vassholmen då var med båt.

I maj 1992 tecknade Kommunen ett avtal med Åströms Rederi där M/S SANDSKÄR skulle köra dagliga turer mellan Golfbanan, Kalix kajen och Vassholmen tre gånger per dag mellan den 6:e juli och den 2:a augusti. Kommunen beräknade cirka 1000 passagerare på de turerna.

Utöver dessa turer erbjöd Åströms Rederi såväl skärgårdsturer till fasta resmål som beställnings-trafik som skräddarsyddes efter kundens önskemål. Upplägget var snarlikt det Seskarö Sightseeing hade men med ett större fokus på Kalix Skärgård.

Trafiken i Kalix Skärgård med Åströms Rederi pågick fram till säsongen 1997, dels enligt turlista beställd av Kalix Kommun, dels med egna arrangemang till olika resmål i Kalix skärgård. Även om M/S SANDSKÄR nu hade Kalix som hemmahamn gick det att åka med den både från Seskarö och Haparanda. Det blev en hel del resor därifrån till bl.a. Hanhinkari och Sandskär

I januari 1994 rasade taket in i den magasinsbyggnad av snötyngden där M/S SANDSKÄR vinter-förvarades. Styrhytten krossades av en takstol men båten var försäkrad och en ny styrhytt byggdes. Den nya styrhytten blev i stort sett som den gamla men den nedre raden av fönster togs bort.

Även om det var bra beläggningen på de turer M/S SANDSKÄR körde i Kalix var verksamheten under sommarmånaderna för liten så Åström letade efter en kompletterande verksamhet som kunde bedrivas året runt. Under hösten 1997 planerade de därför att överta campingen på Frevisören som skulle läggas ut på anbud och utveckla verksamheten där. Tillsammans med med båtturerna hade det gett god sysselsättning under hela året. Kalix Kommun var tyvärr alltför senfärdiga med leverera anbudshandlingarna och när de till slut dök upp i januari 1998 var det för sent för att dra i gång och marknadsföra campingen. När Åströms i mars 1998 kontaktades av en turistentreprenör från Västerbottens togs beslutet att sälja båten och i april 1998 tog den nya ägaren över.

1998 Såld till Norrbyskärs Skärgårdstrafik & Charter AB, Umeå.

2004 Såld till Havsaktiviteter i Västerbotten AB, Dikanäs

2013 Såld till Älvbryggan AB, Holmsund (Umeå) som fortfarande äger båten.