Robinson 1924 på Seskar-Furö

I December 1924 förvandlades ett enkelt rutin jobb till vad som i rikspressen kom att kallas en Robinsonad eller Robinsonäventyr på Seskar-Furö. Texten är baserad på artiklar ur Dagens Nyheter och Haparandabladet 1924. Artiklarna i sin helhet går att läsa via menyn till vänster

 

Lördagen den 6:e december 1924 gav sig Johan Sortti, Martin Nyström Oskar Brushane och Vilhelm Esperi från Seskarö över isen ut till Seskar-Furö för att hämta de 15-tal körrenar som hade varit på sommarbete ute på ön. Senare under dagen blåste det upp till storm och isen bröts upp och männen blev isolerade på ön. Planen var att ta sig hem samma dag så de hade bara några smörgåsar med sig som proviant. Under måndagen började anhöriga bli oroliga och försökte hitta något sätt att undsätta dem.

Under tisdagen lyckades fyra man från Seskarö ta sig över till Seskar-Furö med hjälp av en iseka. Med sig i ekan hade de mat för några dagar. Vädret blev sämre igen och det gick inte att ta sig tillbaka till Seskarö så nu blev också de nyanlända fast på ön. Även om de hade med sig proviant så var det nu åtta stycken som skulle leva på det. Eftersom det fanns två fiskarstugor och de hade möjlighet att slakta en ren så anågs det inte vara någon fara för deras liv så länge de höll sig kvar på ön. På torsdag den 11:e december tog Komminister Rudolf Münter på Seskarö kontakt med militären i Boden och begärde assistans. Militären lovade att snarast möjligt skicka ett ambulans-flygplan till Seskar-Furö för att försöka ta reda på läget och om möjligt hjälpa männen.

Nästa dag, fredagen den 12:e december skickades flygambulansen från Boden ut mot Seskarö. Efter att ha passerat Seskarö på 1000 meters höjd gick de ned till 25 meter och cirkulerade kring Seskar-Furö för att undersöka läget. Någon uppdragen båt såg dom inte men de upptäckte fyra man som kom ut ur en fiskarstuga. Eftersom det blåste kraftigt och havet var fyllt av issörja var det otänkbart att landa så de kastade ned två säckar med proviant. Maten skulle räcka 4-5 dagar och för säkerhets skull kastade de ned en säck med mat på Haru i fall att någon av de nödställda skulle befinna sig där. Senare under dagen meddelades det att en del av männen lyckats ta sig tillbaka till Seskarö efter en svår och riskabel färd med hjälp av isekan.

Fredagen den 19:e december var det fortfarande tre man kvar på Seskar-Furö och nu började man bli allvarligt orolig på Seskarö. Man hade försökt spana ut mot ön från Pihlajakariudden för att se något som tydde på att männen var vid liv men de såg varken ljus eller andra tecken på att männen var kvar på Seskar-Furö. Någon brist på mat hade de inte för de hade redan slaktat en av renarna innan de andra lämnade ön. Det kan inte ha varit ett lätt beslut att offra ett av sina dragdjur men tyvärr nödvändigt för att överleva. De hade också kvar en del proviant kvar av det som de fått nedkastat från flygplanet, det de saknade framför allt var salt. De tre kvarvarande männen beskrevs som mycket duktiga och kraftiga män som var van med liknade strapatser så om de var de kvar på ön så skulle de säkert klara sig. Farhågan var att de försökt ta sig hem över den svaga isen och drunknat. Några Seskaröbor försökte ta sig ut till ön med en iseka men fick ge upp eftersom en snöstorm hade förvärrat läget. Under fredagen gjordes det ett försök med flygambulansen att få kontakt med männen och leverera mer proviant men planet tvingades vända p.g.a. det kraftiga snöfallet.

På lördagsmorgon den 20 startade ambulansflyget igen från Boden. När de passerade Seskar-Furö på låg höjd såg de männen som sprang omkring och viftade med armarna. Precis när man kastade ned proviantsäckarna började motorn hosta betänkligt och de blev tvungen att styra mot kusten. I proviantsäckarna fanns kött, fläsk, bröd, kaffe, salt tobak m.m. Nu fick de tre männen i alla fall proviant så de slapp slakta ytterligare en ren som de planerat. Senare under kvällen blev det betydligt kallare och isen växte snabbt. Natten mot söndag de 21:a december lyckades de ta sig tillbaka till Seskarö över isen.

Även om de under de första dagarna haft problem med matsmältningen när de var tvungen att äta osaltat renkött och att Vilhem Esperi drabbats av svår kolik efter att ha ätit för mycket av korven som ambulansflyget kastade ned så var alla välbehållna

Robinsonäventyret 1924 som varade i tre veckor slutade med att alla utom en ren blev vinnare.

 

-Tillbaka till BLANDAT