Barnkolonin Solås (BD 1:1023)

Majblomman

Beda Hallberg var en engagerad kvinna inom Göteborgs frivilliga fattigvård under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet. 1907 grundande hon Majblomman. Hon drevs av ett starkt engagemang för barn och unga och ville ge alla möjligheten att bidra till ett bättre och starkare samhälle. Hennes enkla idé var att ge en blomma som kvitto till alla som skänkte pengar. Majblomman såldes den första maj varje år och kostade från början 10 öre. Under Majblommans första femtio år gick pengarna från insamlingen till att hjälpa tuberkulossjuka. Pengarna användes framförallt för att ge sjuka barn en hälsosam sommar på s.k. sommarsanatorier eller Barnkolonier som de allmänt kallades. Det var i första hand kampen mot tuberkulos (TBC) som Beda engagerade sig i.

Seskarö Majblommekommitté

Under första halvan av 1900-talet var det många Seskaröbor som avled i TBC, de flesta lite äldre Seskaröbor känner nog till någon bekant som gick bort i sjukdomen. Idén med barnkolonier var att barnen genom en hälsosam sommarvistelse på en barnkoloni skulle stärka sin hälsa och bli mer motståndskraftiga mot TBC Innan barnkolonin på Seskarö byggdes var Seskaröbarnen hänvisade till Majgården i Salmis men det var oftast bara fem Seskaröbarn som fick plats där varje år. Sjuksyster Hedvig Aspelin beslutade sig för att försöka starta en lokal Majblommekommitté på Seskarö och skapa medel till att bygga en egen barnkoloni på ön.

År 1941 bildades Seskarö Majblommekommitté. Efter ett möte med intresserade på Seskarö valdes en styrelse som bestod av personer som var bosatta på Seskarö på den tiden. Kommitténs ändamål var att genom fester, föredragsaftnar, tombola, barnfester m.m. försöka skrapa ihop grundplåten till en framtida barnkoloni på Seskarö. Under de två första åren lyckades man samla ihop ca 1600 kronor, vilket var långt ifrån den summa man behövde för att bygga barnkolonin.

Styrelsen

Styrelsen som valdes 1941 var:
Ordförande: Distriktssköterska Hedvig Aspelin (Bosatt på Seskarö 1940 - 1945)
Sekreterare: Pastor Stenudd (Bosatt på Seskarö 1936 - 1946)
Kassör: Sjuksköterska Verna Sällström (Bosatt på Seskarö 1936 - 1951)
Styrelseledamot: Lärarinnan Signe Henriksson Seskarö
Styrelseledamot: Småskollärarinna Tyra Vikström Seskarö
Styrelseledamot: Herr Oskar Enbuske Seskarö
Styrelseledamot: Sågverkskamrer Liss Sällström. (Bosatt på Seskarö 1934 - 1951). Gift med Verna Sällström. Lite kuriosa om Liss Sällström, Liss far Ernst Sällström var kusin med Evert Taube. Ernst Sällström ägde Granviks Sågverk under några år vid sekelskiftet 1800-1900.

Styrelsen sammansättningen förändrades under åren. Ordförande i styrelsen var förutom Hedvik Aspelin bl.a Liss Sällström, Hannes Gramner och under de sista åren Yrjö Videhult. I styrelsen fanns alltid minst en utbildad sjuksköterska, barnmorskan Elsa Jonsson var med i stort sett under alla år. En representant för kyrkan fanns också alltid med. De första åren var det Komminister Sten Stenudd, han efterträddes senare av Komminister Hugo Söderström. Barnkolonierna var tvugna att ha ett avtal med en läkare, under alla år som det bedrevs barnkoloniverksamhet fanns det avtal med Provinsialläkaren Antti Mörtberg i Haparanda.

Bygget

Statens fattigvårds- och barnavårdsinspektion, i samarbete med Kungl. Medicinalstyrel-sen och en på området sakkunnig arkitekt, hade tagit fram typritningar för barnkolonier. Byggnaderna fick enligt dessa inte vara avsedda för fler än 30-35 barn med hänsyn till infektionsrisk och barnens behov av individuell vård och tillsyn. De skulle vara byggda i ett plan för att underlätta arbete och övervakning. Ett krav för att få bidrag från Arvs-fonden var att barnkolonin var byggd enligt någon av de tyritningar som fanns.

I november 1941 beslutade kommittén att barnkolonin skulle byggas enligt "Typritning 2" upprättad av C.O. Hallström i Stockholm kompletterad av Byggmästare Lähdet i Kalix. Måtten på byggnaden var 30x10 meter och omfattade 2 st. sovsalar, en för pojkar och en för flickor med 14 sovplatser vardera. 2 st. snyggningsrum, tre rum för personalen, kök och en stor matsal/lekrum. Dessutom fanns det ett isoleringsrum.

Nu gällde det att hitta en lämplig plats för barnkolonin. När man läser i de dokument som finns bevarade ser det ut som att den första tanken var att bygga barnkolonin på Matinlassis ägor i Sammakkoviken. Det fanns ett färdigt arrendeavtal i mars 1942 som dock aldrig skrevs under av Majblommekommitén.

Ett annat alternativ var på Flakaholmen vid inloppet till Sorttisviken där Ulrik och Maria Sortti erbjöd Majblommekommitén att upplåta en lämplig plats på ca 4000 kvadratmeter till en låg årlig kostnad(20 kronor per år).

Våren 1942 tog kommittén beslut att Barnkolonin skulle byggas ”vid den vackra och för ändamålet så idealiska Sorttisviken på Hemmansägare Ulrik Sorttis ägor” och i maj 1942 undertecknades arrendekontraktet.

 

1942 skickade kommitén in en ansökan till Arvsfonden om medel till byggande av en koloni på Seskarö. Socialstyrelsen skrev i ett remissutlåtande den 3:e juli 1942 "att bidrag i den omfattning, som Seskarös ansökan var, inte står i överensstämmelse med den praxis som tillämpas men på grund av de mycket tryckta ekonomiska förhållanden som råder på Seskarö och inom Nedertorneå kommun, dit Seskarö hör, bör anslaget bevil-jas." Arvsfonden beviljade då Seskarö Majblommekommité hela det ansökta bidtaget på 35000 kronor. Nu fanns det pengar för att bygga kolonin och dessutom skänkte ASSI sex standards byggnadsvirke till bygget.

Efter ett anbudsförfarande fick byggfirman Fredriksson och Sandberg i Luleå uppdraget att bygga barnkolonin. Byggkostnaden beräknades till 35000-40000 kronor. Enligt en reovisning som komittén skickade till Socialstyrelsen påbörjades bygget i september 1943. Bygget gick snabbt, redan i oktober rapporterade Haparandabladet att allt var under tak. Det som återstod var allt invändigt jobb. Utöver huvudbyggnaden byggdes också ett utedass, bastu med omkädningsrum och en 12 meter djup brunn grävdes. I juni 1944 avsynades bygget och barnkolonin kunde tas i bruk.

Bygget hade då kostat 42466 kronor. Från Arvsfonden hade de fått 35000. Det saknades alltså 7466 kronor, Kommittén ansökte om ytterligare ett bidrag på den summan från Arvsfonden och den 24:e november 1944 beviljade arvsfonden ansökan.

Invigning

Söndagen den 23:e juli 1944 invigdes Seskarö Barn-koloni. De närvarande hälsades välkomna av Syster Hedvig Aspelin, ordförande i Seskarö Majblomme-kommitté och initiativtagare till bygget. Invigningen började med psalmsång ute på verandan som de-korerats med skogsgrönt.

En svensk fana vajade ner från takkanten och invigningstalet hölls av Distriktsläkaren Anders "Antti" Mörtberg som bidragit med tungt vägande ord hos myndigheterna för barnkolonins tillkomst. Han sa bl.a. "Barnkoloniverksamheten avser ju att bereda barn från mindre bemedlade hem tillfälle att genom närande föda, frisk luft och bad återvinna och stärka hälsa och krafter. Vi har inte förut haft någon egen barnkoloni på Seskarö utan verksamheten har varit förlagd till Majgården i Salmis där emellertid från Seskarö endast fem barn årligen kunnat beredas vård. På syster Hedvigs initiativ har frågan om anskaffande av egna kolonilokaler kunnat realiseras." Doktor Mörtberg fortsatte talet med att berömma Majblommekommittén för att på endast ett år lyckats bygga barn-kolonin.

 

Verksamheten

När Barnkolonin var klar bestämdes det att verksamheten skulle pågå sex veckor varje sommar och erbjuda ett 30-tal barn en ”underbar och hälsogivande sommarledighet”. Kostnaden för driften av verksamheten beräknades till ca. 3000 kronor per år. Att samla in dessa pengar enbart på Seskarö var otänkbart men man hoppades på att genom fester, bidrag av fastlandsbor och att företag och organisationer skulle ge årliga anslag få ihop de pengarna. Sen hoppades man också på att Arvsfonden skulle ge ett årligt bidrag till driften. Förhoppningen var att som Haparandabladet skriver ”Så att denna verk-samhet som helt bygger på barmhärtighet ska få bli till en utomordentlig nytta för öborna och få sprida sol och glädje i de ungas hjärtan. Ett stort fredens kulturarbete till fromma för nuet och framtiden”

 

Troligtvis var det barn på Solås redan åren 1944-45 även om inga dokument finns sparade i arkiven. År 1945 blev Socialstyrelsen tillsynsmyndighet för kolonierna och en hel del dokument om verksamheten på Solås från 1946 och framåt finns sparade i Socialstyrelsens arkiv i Riksarkivet. För att få bedriva barnkoloniverksamhet när Staten tog över tillsynen krävdes att kolonianordnaren varje år skickade in en anmälan till Socialstyrelsen. I Socialstyrelsens arkiv finns sparat "Anmälan om Barnkoloni" från Seskarö för åren 1946 - 1954.

I anmälan kan man se att antalet barn som deltog koloniverksamheten var 30 st. varje säsomg och att åldern på barnen var mellan sex och tolv år. Endast en grupp per sommar togs emot och längden på vistelsen angavs till 42 dagar från slutet på juni till början på augusti. Även om kolonins ändamål var "att motverka TBC och förbättra hälsan hos barnen på Seskarö" och upptagningsområdet angavs till Nedertorneå Kommun, främst Seskarö var det barn från andra orter som tillbringade en sommar i Sorttisviken.

Inspektion

När staten tog över tillsynen av barnkolonierna 1945 utgick också ett stasbidrag till verk-samheten. För att få bidraget krävdes varje år en godkänd inspektion av Länsstyrelsen. Solås fick alla år godkänt och alltid bra omdömen för lokaler, ordning, kosthållning och annat. Några kommentarer från inspektionsrapporterna.
- Trevlig koloni
- Lokalerna väl hållna och rymliga
- Matsalen används som lekrum. Rymligt och trivsamt
- Barnen friska och duktiga
- Mycket god ordning
- Bra medicinförråd
- Härlig badstrand
- Stor och rymlig lekplats
- Fin bastu där barnen badar varje vecka
- Mycket bra källare utomhus

På lakan, handukar och annat linne var det snyggt och prydligt broderat Solås, en del av det finns fortfarande bevarat.

Foto: Agneta Johannesén

Driftskostnader

För att få tillstånd att bedriva barnkoloniverksamhet krävdes en viss bemanning. På Solås fanns en föreståndarinna, en biträdande föreståndarinna, ett biträde och en kokerka. Den sammanlagda lönen för desssa uppgavs för år 1946 vara ca 2800 kronor för att öka till ca. 3500 kronor år 1954. Utöver lönen hade personalen som bodde på annan ort fria hemresort.

I dokumenten framgår det att Småskollärarinnan Anna Niemi var föreståndare 1946-1951, Dagny Gard 1952, Hildur Lindahl 1953-1956 och Fru Anundi 1957.

Intäkter

I den årliga ”Anmälan om barnkoloni” finns också en redovisning av de förväntade intäkterna för budgetåret. Utöver de statliga och kommunala bidragen, som tillsammans låg på 2000-2500 kronor per år, kom det in en mindre summa, 100-200 kronor per år, från försäljningen av majblommor på Seskarö. Majblommekommittén var således helt beroende av bidrag från olika föreningar och enskilda. Under åren kom det in ca 3000 kronor per år från dessa. Föreningar som bidrog till verksamheten var bl.a. Röda korset, Solstickan, Haparanda Barnens Dagförening och Nationalföreningen mot tuberkulos. Vid några tillfällen skänkte ASSI en del pengar till barnkolonin. Totalt gav det intäkter på 4000-6200 kronor per år. Det täckte driftskostnaderna men inte så mycket mer.

Förbättringar

År 1952 ansökte kommittén om ett bidrag på 7450 kronor för att bl.a. lägga in en trossbotten i det tidigare oisolerade golvet, dra in vattenledningar från brunnen i till byggnaden och förnya en del inventarier. I november 1952 beviljade Kungl. Maj:t ett bidrag på 5000 kronor. Kommittén svarade då att de inte hade möjlighet att finansiera de saknade 2450 kronor och Kungl. Maj:t upphävde då sitt tidigare beslut och beviljade hela summan på 7450 kronor. Under vintern 1952-53 lades det in en trossbotten i golvet, vattenledning drogs in till bygganden från brunnen och en del nya inventarier inköptes.

Verksamhetsår

Troligtvis pågick barnkoloniverksamheten på Solås mellan åren 1944 och 1956. I en skrivelse från Socialstyrelsen till Statskontoret 1963 anges det att Seskarö Majblom-mekommitté lade ned koloniverksamheten 1956 och avsåg att överlåta Solås till Ned-ertorneå kommun för 5000 kronor.

En inspektionsrapport från Länstyrelsen år 1956 visar dock att det var verksamhet även under det året så det var troligtvis efter kolonin under sommaren 1956 som barnkolonin på Solås lades ned.

I ett brev som komittén, genom dåvarande ordförande Hannes Grammner, skrev till Socialstyrelsen 1957 ser man att år 1957 skulle det inte bedrivas någon barnkoloni på Seskarö. Anledningen var ganska enkel, det fanns ingen efterfrågan. Kommittén avsåg att hyra ut lokalen.

Under de år barnkolonin bedrev sin verksamhet var det många barn, både från Seskarö och andra orter, som fick uppleva en sommar med sol och bad. När barnkolonin lades ned avslutades en kort epok i Seskarös historia.

Solås, årtal okänt. Foto: Haparanda Stads Bildariv
Solås 40-tal. Foto: Tommy Österberg
Solås 1954: Foto: Kalle Esperi

När Majblommekommitén lade ner verksamheten köpte Nedertorneå kommun byggna-derna och övertog arrendet. År 1966 ville kommunen säga upp arrendet och i stället för att riva byggnaderna sålde de den nedlagda barnkolonin till Einar Johannesen för samma belopp de betalt för fastigheten. Under ett antal år bedrev Frida och Einar Johannesén verksamhet med uthyrning och pensionatverksamhet.

Andra halvan av 70-talet tog Einars och Fridas son Jean Johannesén med fru över och fortsatte driften fram till slutet på 70-talet. Den 5/10 1979 avstyckades tomten från Seskarö 3:5

Den 1/1 1980 såldes fastigheten med byggnader till ett kollektiv bestående av sju anställda vid Tekniska Högskolan i Luleå. Den 26/11 1986 köpte en privatpersson från Haparanda fastigheten. Han sålde den i sin tur den 1/1 1993 till en privatperson med anknytning till Seskarö. Den 28/6 2006 överlät ägaren 1/4 var till tre familjemedlemmar så nu är det fyra delägare i fastigheten som används som sommarstuga.

-Tillbaka till BLANDAT